Strong is the new skinny

Jag har sakta men säkert börja hitta min motivation igen. Jag har insett att jag måste loosa några kilo för att löpningen ska få kännas sådär befriande o lätt som den bara kan. I min jakt på inspirationsbilder hittade jag denna, inte illa som inspiration!

 

Men det är lite så jag tänker. Jag vill loosa fett, inte muskler, tvärtom så vill jag samla på muskler. De kan ju vara bra å ha i framtiden :-) Därför tänker jag fortsätta med mitt upplägg, där jag varvar kondition och styrka/gym. Jag tänker skärpa till kosten, inga fler utsvävningar! Visst någon dag där man får i sig något onyttigt är väl ok, men inte så som det varit, med osunt på fre-sön, bara för att jag kan.

Så kom igen kroppen nu-kör-vi!

Jag vet vad jag vill och jag vet att jag kan!!!

Ha en Super Glad Påsk!

Plötsligt vänder det...

Efter Vasaloppet gav jag min kropp en välförtjänt vila. Försökte bli av med förkylningen och samla motivation och energi. Jag började fundera ut nya målbilder och i och med det kom motivationen sakta tillbaks. Nu har det ju inte gått mer än två veckor sedan Vasaloppet, men ändå.

Första veckan efter vilade jag bara, samlade energi. Jag kunde inte tidigare förstå vilken urladdning och urlakande känsla som skulle infinna sig i kroppen efteråt. Jag hade uppnått ett av målen och känslan var otroligt tillfredsställande och samtidigt mentalt urlakat. Exakt en vecka efteråt, försökte jag röra på kroppen, då min klubb hade träning med Fysiotest och vi blev instruerade i löpteknik. Mycket givande och intressant!

Senaste veckan har "bara" bestått av två pass, ett kombinerat konditions och styrkepass, som gick ganska lugnt, kände mig inte riktigt återhämtad ännu. Det senaste passet igår, bestod av löpning i stegrande fart, samt ett grymt gympass, allt för att chockstarta kroppen ;-) Det känns idag!

Jag funderar starkt på att ta hjälp av en PT, då jag inte får de resultat som jag önskar av min träning och behöver nog hjälp med att få till ett väl sammansatt kostschema och träningsschema. Så att jag får hjälp i rätt riktning!

Under tiden som jag funderade på om jag skulle ställa upp i nästa års Vasalopp, så försvann alla startplatserna i ett nafs! Hann ni få någon?

Vasaloppet 2013

Blev en intressant resa från Sälen till Mora. Natten innan blåste det stormvindar och det kom snö. Arrangörerna vi tidigt på söndagsmorgonen återställa startplatsen och göra spåren kördugliga.
Jag var taggad när jag gick och lade mig på på lördagskvällen, och lite pirrigt var det allt när jag skulle försöka sova.
Jag vaknade ett antal gånger under natten, tyvärr p g a snorande och nysande... Men när klockan ringde 02.15 så fanns ingen återvändo.
En utmaning var det allt att försöka äta frukost vid den tidpunkten, men ner kom den. Efter packning och påklädning bar det av till bussen och dess färd till Sälen.
Väl framme i Berga, kom pirret på allvar, så mäktigt!! Vi gick och la våra skidor i spåret, lämnade in våra dusch- och ombytesväskor och besökte sedan Stadium-tältet för värme. Vi fikade och softade fram till start...

Kl 8.00 gick starten och vi i led 10 började efter en stund att sakta röra på oss. Fram emot den berömda stigningen, oj vilken trängsel. Jag fick inget bra led att följa utan blev mer eller mindre stående i backen i över 1,5 h. Jag försökte att inte slösa energi på detta, men jag vet inte om jag lyckades så bra. Väl uppe på toppen sken solen och jag började min färd mot Sälen.
Jag kände tidigt att jag inte fick något gratis, utan det var ganska kärvt i spåret och orken var inte riktigt med mig, förmodligen p g a förra veckans influensa och förkylning under natten som säkert fanns i kroppen. Jag beslutade att ta det lugnt och köra så långt det gick, men ge upp det skulle jag inte av egen fri vilja.... Och i mål kom jag. Ingen tid att skriva hem om, men otroligt nöjd att ha kommit i mål och att ha genomfört ett lopp under dessa förutsättningarna. Nu kan det ju bara bli bättre. Även om den ömmande kroppen, de svullna fötterna, blånaglarna och den inrotade förkylningen talar sitt språk, så vet man ju aldrig!